59

jag borde vara ungefär lyckligast i världen för att:

igår var det bal, hur lyckat som helst

imorgon tar jag studenten!

osvosvosvosv...

men nej

här sitter jag och dödar mig själv ungefär

fyfan

jag vill inte ta studenten

allting tar slut

det är vad denna veckan har handlat om: slut

visst, alla slut är början på något nytt

men tänk om det nya inte är något bra?

det värsta är att två av personerna 

som jag tyckte bäst om i hela världen

nu aldrig hör av sig längre

och jag hör inte av mig till dem heller

varenda kväll tar jag instinktivt mobilen och tänker säga godnatt

men nej

det går inte längre

det gör lite ont i magen när jag tänker på det

MEN;

imorgon ska jag fan njuta till 100%

och jag hoppas det blir minst lika många fina sommarnätter detta året som förra

det är så det ska vara: 

svala sommarnätter efter grillkvällar och dagar i solen

barfota på varm asfalt, dagg i gräset, myggbett, midnattsbadande

glassfrukostar, musik i parker och fina sommarkärlekar

det finns en person som jag knappt vågar prata med för jag vet att jag inte skulle klara av att förlora den. det är inte riktigt okej. måste lära mig att sätta mig själv som första prioritet och se alla andra som bonusar och inte tvärtom.